Gör din egen chokladpudding!

Igår gjorde jag egen chokladpudding för första gången. Det visade sig vara så enkelt att jag undrar varför jag någonsin använt pulver-varianten? Gott blev det också! Jag tycker att chokladpudding är en härlig efterrätt. Alldeles för god för att förvisas till sladdriga plasttråg i kyldisken... Nej, i finaste efterrättskålarna hör den hemma! I alla fall i vårt hem;)

Chokladpudding

4 portioner

6 dl mjölk

5 msk majsstärkelse (Maizena)

3 msk socker

3 msk kakao

1 ägg

1 msk vaniljsocker eller 1/2 msk ekologiskt vaniljpulver

Blanda mjölk, majsstärkelse, socker, kakao och ägg i en kastrull. Sjud under omrörning tills krämen tjocknat. Låt det svalna lite. Smaksätt med vaniljsocker. Häll upp krämen i en vattensköljd form eller skål eller i protionsglas. Låt puddingen kallna, det tar 3-4 timmar i kylskåp. Stjälp ev upp puddingen.

Servera med vispad grädde.

(Receptet fann jag i en äldre utgåva av "Vår Kokbok".)

Vanilj i olika former!

Vanilj är en smaksättare som utvinns ur vaniljsläktet (Vanilla), som växer naturligt i tropiska och subtropiska områden i Amerika, Afrika, sydöstra Asien och västra Oceanien. Namnet kommer av spanska och betyder "liten kapsel".

Källa: Wikipedia

För oss som är intresserade av matlagning och bak är vanilj en viktig vara. Med en gnutta vanilj kan man sätta piff på det mesta! Naturlig vanilj saluförs i tre former:

1. Som hela stänger
2. Som puder på burk (hela frön, ibland utblandade med socker, stärkelse eller andra ingredienser)
2. Flytande extrakt (alkohollösning)





Häromdagen fann jag det här spännande vaniljpulvret i vår matbutik. Det är inte utblandat med socker och andra tillsatser (som vanligt vaniljsocker) utan rent koncentrat. Därför ersätts den ursprungliga mängden i ett recept med ungefär hälften av vaniljpulvret. Bourbon-vanilj kallas vanilj från Indiska oceanens öar, som Madagaskar, Komorerna, och Réunion som förr hette Île Bourbon). Vaniljpulvret var till min stora glädje också ekologiskt och kravmärkt. Roligt med sådana här intressanta nyheter i butikshyllorna!



I den här burken förvarar jag mitt "vanliga" vaniljsocker. Fick den vid någon reklamkampanj för många år sedan... När jag köper vaniljsocker brukar jag köpa de dyrare sorterna, som innehåller äkta vanilj och inte vanillin (som är ett syntetiskt framställt smakämne.)



Det här flytande vaniljextraktet är en annan favorit! Använder det då och då, framförallt när jag bakar.

Att göra eget vaniljsocker:

En annan variant är att, istället för att slänga stången när du har skrapat ut fröna för att använda dem, delar du den i mindre bitar och lägger dem tillsammans med socker i en glasburk. Efter några veckor har du ett utmärkt och billigt vaniljsocker.

Trevlig söndagkväll!

Namna och brodera!

På tisdag kommer det nya numret av Minnenas Journal. Där kan man läsa del 2 av min spalt, "Majas Husmorsskola". Den här gången är rubriken "Baka Sockerkaka!". Och som vanligt kommer det att dyka upp en hel del bonustips här på bloggen.

Men innan vi går vidare till sockerkakor, vill jag bjuda på ett sista litet broderinslag. Jag har ju tidigare skrivit om märkdukar både på bloggen och i januarinumret av Minnenas Journal. Här kommer en liten anknytande text om märkböcker:

Märkböcker

I början av 1900-talet tog märkböckerna över märkdukens funktion som mönsterbank. En märkbok kunde förutom alfabet av olika modeller innehålla; siffror, bårder och andra typer av dekorativa mönster. Där kunde också finnas färdigkomponerade monogram, mönster med barnmotiv, mönster för dekoration av kläder, sömnadsinstruktioner m.m.

Märkböcker kan man hitta både på loppisar, antikvariat och inte minst på tradera. I dem kan man botanisera bland vackra alfabet och mönster och låta sig inspireras av gamla tiders estetik!

Ha en trevlig helg!

Två husmorstips!

Under mina studieår jobbade jag om somrarna som frukostvärdinna/städerska på hotell. Det var ett hårt arbete som bl.a. resulterade i ömma fötter, trött rygg och en hel del lärdomar... T.ex. fick jag lära mig hur man gör äggröra till 150 personer, stoppar ett täcke i ett påslakan på snabbast möjliga sätt och hur man får ett handfat så skinande rent att även den mest kräsne gäst blir nöjd.

Idag vill jag bjuda er på de två bästa knepen från den tiden:

1. Gå aldrig från ett rum till ett annat utan att samtidigt bära med dig något som behöver förflyttas, t. ex. smutsig disk, mat som ska dukas fram, ett saltkar eller vad som nu är aktuellt. Genom detta effektiviseras arbetet avsevärt. I hemmet kan det t.ex. innebära : Du befinner dig på övervåningen men är på väg ner för att hämta din mobiltelefon. På vägen ner passar du på att ta med dig en trave tidningar som ska läggas i återvinningen... Man gör det alltså till en vana att alltid bära med sig något som behöver förflyttas. Vi skulle kunna kalla det: "att slå två flugor i en smäll"! När den här tekniken tillämpas märker man knappt att man jobbar, eftersom lite i taget blir mycket till slut...

2. Närhelst du har några minuter över i köket (t.ex. om du står och väntar på spaghetti som kokar eller en kaka som gräddas.) Gör en runda med din disktrasa och lite rengöringsmedel. Torka av öppna ytor som hyllor och bänkar. Sikta in dig på de ställen som du sällan kommer åt genom de dagliga städrutinerna. Precis som i tips nr. 1 kan du på detta sätt sprida ut städandet så mycket att du nästan inte märker att du gör det. När kökets ytor hålls rena och fräscha är det ju också roligare att vistas där!

Duken kommer från min svärfars föräldrahem. Den är tillverkad av fyra kökshanddukar som sammanfogats med spets. Så fint och rörande tycker jag. Bästa sortens återbruk och fantasirikedom!

Ha en fin fredag!

Fixa finaste shoppingkassen!

Vissa böcker återkommer man till då och då. Som för att fylla på. Minnas. Eller bara njuta. Cath Kidstons bok "Tips for Vintage Style" är sådan för mig. Den har följt mig länge. Jag tycker om boken för att hennes idérikedom och fantasifulla sätt att ta sig an inredning och organisation av hemmets alla vrår smittar av sig. Hon uppmuntrar till att göra själv!

Därför blev jag så glad när jag fick tag på två av Cath Kidston´s senare böcker. Den ena heter "Sew!" och den andra "Make!". Böckerna är sprängfyllda med urfina projekt, bra beskrivningar, mönster och tekniktips - allt i en anda som går ut på att antingen ta tillvara sådant man redan har i huset eller piffa upp begagnade textilier och kläder som man fyndar på loppis. Böckerna är dessutom kryddade med engelsk stil och finess samt ett härligt formspråk!



Till varje bok medföljer material till ett litet sömnadsprojekt. Den här enkla shoppingkassen kommer med "Make!". Det är meningen att man ska smycka den på något sätt. Med broderi, applikationer eller något annat fint.

I förra veckan tog jag mig an den här lilla kassen som faktiskt legat i gömmorna ett tag. Först fodrade jag den med ett rutigt favorittyg. Ett fodertyg i en slinkig shoppingkasse gör underverk, tycker jag! Plötsligt känns den mer som en väska än en kasse. Stadigare... Och lite lyxigare.

Naturfärgade tygkassar säljs ju här och var för en billig penning. Varför inte köpa på dig några och göra dem mer personliga med hjälp av olika fodertyger? Att sy i foder är ett enkelt projekt! Mät bara kassen och sy en exakt lika stor påse i fodertyg. Låt rätan vara vänd inåt. Trä ner fodret i påsen, vik in den övre kantenl och sy fast det upptill. Då hamnar fodret åt rätt håll, dvs med rätan vänd inåt i påsen!



Sedan sydde jag på en tyg-/filtapplikation. Mönstret fanns i boken och ska föreställa en gammaldags mjölkflaska. Så det här är numer min egen "mjölkkasse". Känns fint att ha en sådan tycker jag;) Det blir liksom roligare att handla mjölk då!

Ha en bra torsdag!

Njut av en kopp Wienerkaffe!

Här kommer recept på världens enklaste vardagslyx:

Wienerkaffe

Lägg en ruta choklad i en kopp. Häll på hett kaffe. (Lägg eventuellt i en klick grädde/glass, eller pudra lite kakao över.)

En kopp av denna ädla dryck är extra bra för husmors-bloggerskor som planerar att sitta uppe alldeles för sent och läsa kokböcker, skissa på framtida spalter, planera andra spännande skrivuppdrag, och eventuellt virka vidare på finurliga barnkoftor;)

Men kaffet fungerar förstås i andra sammanhang också;)

Hoppas att det smakar!

Symöte - Virka något finurligt!

Hej, alla fina! Både syföreningsmedlemmar och andra läsare... Välkomna till den här tisdagens möte i Husmorsskolans Nya Syförening - den växande cyber-syföreningen för alla som handarbetar:-)

På bilden ovan ser ni vad jag sysslar med just nu. Vad det ska bli tänker jag inte avslöja riktigt än... Men kanske någon av er kan gissa när ni ser de här bilderna:





Nå, kan någon gissa vad det är? Eller ser det bara helt och hållet obegripligt ut? I så fall kommer några ledtrådar till här:

• Precis som "Femtimmarskoftan" är detta en oerhört klyftig mönsterkontruktion, ja nästan som trolleri att det fungerar...
• Ett liten flicka ska bära den...
• Garnet är ett av mina favoritgarner - "Merino Extra Fine" som tillverkas av Drops. Använde det bl.a. när jag stickade den här söta koftan i somras.

Om någon mot förmodan inte gissat rätt ännu, så finns svaret på gåtan här;-) Kommer mer info och bilder på den så fort jag är färdig!

Och så har det hunnit bli ytterligare en "Femtimmarskofta". Den här är mindre än den förra:

Mönster: Femtimmarskoftan av Anna Braw från Kyrkkaffebloggen
Garn: Purelife Organic - Rowan (Färg: Yellowwood, 984) på stickor nr. 4
Storlek: Nyfödd

Nu är jag nyfiken på vad ni andra har i görningen? Precis som vid förra veckans möte kan ni lämna en länk till ett aktuellt projekt, med hjälp av länkverktyget nedan. Sedan hälsar vi på hos varandra och låter oss inspireras!

P.S. Känn för allt i världen inte att det ni visar måste vara färdigt... Nej, allt från minsta maska är intressant att se, tycker jag!

Have a Tea Party - sammanfattningen!

Under förra året hade jag en liten följetong med titeln "Have a Tea Party!" här på Husmorsskolan!

För den som behöver en anledning att ställa till med bjudning kan ju thédrickande vara en bra sådan! Därför tänkte jag bjuda på en liten sammanställning av alla mina théparty-tips:

1. Baka Scones!
2. Baka kardemummaskorpor!
3. Sticka en théhuva!
4. Koka egen björnbärsmarmelad!
5. Baka Fondant Fancies!
6. Koka egen Lime Curd!
7. Baka Shortbread Rings!

Dessutom passar ju de fruktiga sconesen jag gjorde nyligen perfekt om man vill variera scones-bakandet. I England serveras sconesen med hårt vispad grädde och sylt. Om man vill ha ett syrligare alternativ till grädden kan man ta creme fraiche istället, alternativt blanda grädde och creme fraiche.

Den senaste tiden har jag längtat så vansinnigt mycket till England! Det var antagligen därför jag tog mig för att skriva det här inlägget...

Jag är en riktig "anglofil" - fascineras och inspireras av den engelska litteraturen, kulturen, inredningen och naturen. Därför får jag ibland en akut längtan efter att ströva omkring på en grön hed iklädd samma kläder som Kate Winslet (i Stolthet och Fördom) och med en blomsterkorg i famnen... En bra medicin mot sådan längtan, är att läsa "Country Living" samtidigt som man virkar på en egen "våg-filt", eller syr något blommigt. Det hjälper rätt så bra, men helt "kry" blir man ju inte;) Så därför tycker jag att ett "Tea Party" kan vara på sin plats! Då kan man ju drömma sig bort tillsammans:)

Har ni några fler "Tea Party"-tips, att bidra med? Recept, kanske?

Sy lavendelpåsar!

Att förvara lavendelpåsar i linneskåp och garderober är ett gammalt husmorsknep. Förutom att skänka väldoft håller det också ohyra borta. Klädmal skyr doften som lavendeln utsöndrar.

Torkad lavendel brukar finnas att köpa i lösvikt. Eller så planterar man några plantor i sin egen trädgård. Då kan man skörda blommorna i slutet av blomningen och hänga dem på tork. Lavendel är min absoluta favoritväxt. Så i min trädgård finns det mycket av den;)

Jag gjorde lavendelpåsarna efter samma princip som julgirlangen av filt. Alltså med hjälp av pepparkaksmått. En sko och ett hjärta blev det den här gången. Roligt att få användning av alla fina mått även vid andra tidpunkter än jul!

När man arbetar med filt är detta supertrixet: Att klippa ut den ena formen, nåla fast på en större bit, sy längs konturerna med raksöm och sedan klippa ut hela formen ur det andra filtlagret. På det viset går sömmandet som en dans! Annat är det om man ska försöka passa ihop två färdiga bitar med varandra samtidigt som man syr på maskin. Lätt att det hela hamnar på sniskan och så tappar man humöret...

Glöm inte att lämna en liten öppning för att fylla påsen med lavendel. Sist av allt syr man igen påsen med raksöm. Färdigt!

De här små lavendelpåsarna ska få sprida väldoft bland mina sybehör. Den ena hamnade tillsammans med mina brodyrgarner och den andra i mitt syskrin.

Det finns många sätt att göra lavendelpåsar på!

Man kan t.ex. sticka dem. Den här gröna har min mamma gjort med hjälp av en slags dubbelstickning. Fick tre stycken i julklapp av henne. De ligger nu bland mina dukar.

Eller så kan man sy påsar av linnetyg. Den här gjorde jag för något år sedan: Sy en enkel påse, fyll med lavendel och knyt ihop med ett vackert band. Lätt som en plätt!

Ha en fin söndag!

Gör äppelgömmor av överblivna julpepparkakor!

Den här efterrätten komponerade jag hastigt och lustigt häromdagen. Det gick till så att jag fick syn på en fruktkorg med äpplen i och vår pepparkaksburk i ungefär samma stund! Och så kom idén... Pepparkaksburken är fortfarande halvfull med goda julpepparkakor av olika form och smak. Men jag kände att det var dags att försöka göra slut på dem nu innan de tappar stinget. Så jag tog en grabbnäve kakor och krossade i en skål. (Kanske 5-6 stycken.) Sedan hällde jag över 2 msk amaretto (mandellikör), lite smält smör (mindre än 50 gram) och rörde ihop det.



Jag skar "locken" av två urkärnade äpplen och lade dem på ett ugnsfast fat. Sedan fyllde jag äpplena med pepparkaksröran och lade locken på.



In med härligheten i ugnen på 200 grader i 15-20 minuter. Servera ljumma med vaniljglass eller vaniljgrädde. Enkelt och mycket gott!



Man borde kunna använda sig av vilka överblivna kaksmulor som helst. Men jag måste säga att pepparkakorna gjorde sig väldigt bra ihop med äpplena. Gott med en gnutta mandelsmak i form av amaretto också... Förövrigt tycker jag att äpplen är världens bästa "efterrätts-virke"! Det finns så oändligt mycket gott man kan göra med dem! Jag längtar till sommaren:) Om någon vill drömma sig bort till ljusare tider och dofter av nykokt äppelmos och äppelkaka, hittar ni "Husmorsskolans alla äppelrecept" samlade här. Man kan säga att inlägget var en slags sammanfattning av förra sommarens äppelskörd.


Ha en fin helg och varför inte ägna några minuter av den åt att göra något gott av eventuella julrester!

Laga!

Häromdagen lagade jag en klänning jag sydde till lill-tösen i höstas. Den där rutiga med fickor som jag knåpade ihop efter att ha sett en liknande i en reklambroschyr och konstaterat att det är otänkbart att betala 1000 kr för en barnklänning hur underbart fin den än är, men bestämt mig för att det måste gå och sy en liknande och i slutänden (med hjälp av lite reatyg) fixade det för några ynka 20-lappar. Vilken seger:)

Klänningen blev en högt älskad favorit som fungerat både som julaftonsklänning, vardagsklänning och foto-på-dagis-klänning. Det är jag så glad för. Sånt kan man ju aldrig veta innan... En del plagg som jag sytt eller stickat till min dotter har ratats redan vid första provningen;) Treåringar kan ju vara ganska principfasta...

Om någon av er funderar på att sy en barnklänning framöver vill jag förresten rekommendera mönstret jag använde! - enkelt att variera, relativt lättsytt och en klassisk modell. Jag kommer att använda det till fler klänningar, eftersom den första "föll i god jord". Har också planer på att utgå från det när jag ska sy ett litet flanell-nattlinne.

Jag undrar om inte fickorna som jag lade till modellen, var en av anledningarna till att den blev så omtyckt? I de där fickorna har det legat allt mellan himmel och jord, d v s småsten, ekollon, plastfigurer, kaksmulor, nappar, läppsyl, ja, you name it... Fickor är härligt!

Men för att återgå till det där med lagandet... Klänningen var trasig på två ställen: Dels hade den ena fickan släppt lite, och så hade någon centimeter av sömmen vid livet gått upp. Om jag hade varit pessimistiskt lagd av mig hade jag kunnat klandra mig själv för att jag slarvade när jag sydde klänningen. Antagligen borde jag sytt dubbla sömmar på fickorna, eftersom belastningen på de sömmarna är stor. Det skulle jag nog också gjort vid rynkningen i livet... Men där satt jag istället med ett lyckligt leende på läpparna och tänkte på vad glad jag var för att något jag sytt hade använts så mycket att det t o m hade slitits ut. Det måste vara lagandets glädje jag kände! Och den glädjen var faktiskt en oväntad bieffekt av att sy egna kläder;) Det här att också lagandet blir något angeläget och roligt!

Och då är jag där igen vid de där tankarna jag tänkt så många gånger under de senaste åren: När man gör något med sina egna händer blir det värdefullt. Det som är värdefullt känns också meningsfullt. Och när livet fylls med mening känner man sig lycklig. Så är det i a f för mig. Dessutom tror jag att det behövs ganska lite för att man ska känna den här glädjen. Inte måste symaskinen fram, nej för det mesta tror jag att det räcker med något så enkelt som att breda en smörgås till någon man tycker om, eller plantera om en krukväxt.

När jag lagade klänningen sydde jag med efterstygn. Det motsvarar symaskinens raksöm. Här ser ni en fin beskrivning av de stygnen från Husmodern Lexikon. Den här gången sydde jag också en förstärkning högst upp där fickan fäster i klänningen. Där blir det ju stor belastning.

Apropå lagning: Titta vilka fina stoppgarner jag hittade i mina gömmor när jag städade min syplats! Jag köpte dem för några kronor i en sybehörsaffär för något år sedan.

Den här är nylontråd avsedd för att laga nylonstrumpor! Tänk att man faktiskt stoppat sådana också... Vilket pill. Det ger lite perspektiv att tänka på att det som vi betraktar som en förbrukningsvara faktiskt varit något så värdefullt att man bemödat sig att laga det. Där har vi det där med värde igen...

P.S. Men var inte oroliga - jag tänker inte börja stoppa nylonstrumbyxor också! Någonstans går gränsen även för mig;)

Sy en smart komihåg-vepa!

Jag trivs så bra vid min syplats nu. Ordning och reda gör verkligen susen! När det är lätt att hitta bland tyger, knappar och band får jag en väldig lust att sy saker. Sy är också vad jag gjort. Men inte det jag hade planerat...

Nej, jag har sytt sådant som kommit över mig i plötsliga infall! Som t.ex. den här komihåg-vepan:

Den är ett komplement till snöret med klädnyporna, som jag hittils använt för att hänga upp saker på. De färgglada clipsen har jag haft i många år. Ibland som komihåg-klämmor på min anslagstavla, men just nu utan nytta i en låda.

Tillsammans med en bit rutigt tyg, en snutt zigzagband och en mässingsring blev de en smart komihåg-vepa att hänga vid syplatsen. Fort gick det också. Sådant är kul!

Att göra den här typen av "textila-anslagstavlor" är praktiskt. Då har man ju möjlighet att utnyttja ett visst utrymme till fullo, alltså anpassa vepans storlek efter den lediga plats som finns att tillgå. På tyget kan man sedan sy fast clips (som jag gjorde) eller klädnypor, fickor, resårband att hänga saker i (ungefär som jag gjorde på skafferivagnen). Är man lite klurig kan man skaffa kardborreband och sy fast. Om man sedan limmar den ena delen av bandet på exempelvis ett anteckningsblock, så kan man ju fästa det på tyget också. Fina knappar i olika storlekar kan bli bra hängare! På dem kan man t.ex. hänga små tygpåsar att förvara gem och liknande i. Det finns hur mycket finurligt som helst att göra... Egentligen ett perfekt projekt för stuvbitar, överblivna bandsnuttar, udda knappar och annat spännande som man kanske samlat på sig! Istället för att ligga i lådorna och ta plats, eller slängas kan en massa små restprodukter få bli en personlig och praktisk anslagstavla.

Så här sydde jag min lilla vepa:

Jag klippte till ett tygstycke som var dubbelt så långt som vepans format + sömsmån. Därefter zick-zackade jag runtom. Sedan vek jag tyget dubbelt med rätsidan inåt och sydde raksöm längs båda långsidorna (sömsmån ca 1,5 cm). Efter det vrängde jag tyget ut och in så att rätsidan kom utåt. När jag hade strukit fållen vek jag in kortsidans kanter 1, 5 cm, nålade och kantstickade runtom hela vepan ca 1 cm från kanten. Därefter sydde jag fast ett zigzagband över kantstickningen. Som hängare sydde jag fast en mässingsring för hand på baksidan (finns att köpa i sybehörsaffärer). Sist av allt sydde jag på clipsen för hand.

På komihåg-vepan tänker jag hänga viktiga saker som t.ex. de här:

Söta små loppis-knappar som jag fick av mor och far i julklapp. "Latest style" som ni ser...

Ha det fint!

Piffa upp köttfärssåsen!

För många av oss är nog köttfärssås en av vardagens trognaste följeslagare;) Räddningsplankan för den som tappat alla middagsidéer... Ett tacksamt alternativ för både små och stora!

I vårt hem lagas den alltid på en höft, men oftast med en klick cremé fraiche som avrundning mot slutet. Det tycker jag gör susen! Precis som en liten nypa socker... Det är förresten ett husmorstips man kan tillämpa på alla rätter som innehåller tomat. Socker gör tomatsmaken mindre syrlig och mera söt. Ja, lite mildare helt enkelt!

För en tid sedan hittade jag konserverade körbärstomater i matbutiken. Och de är mitt tips på hur man kan piffa upp sin köttfärssås. Det är ju onekligen roligt om man kan hitta bra sätt att variera rätter som man lagar ofta! De små tomaterna fick ersätta det sedvanliga tomatkrosset och vips så kändes köttfärsåsen ny och spännande igen!



De fina konservburkarna rengjorde jag och sparade inför vårens sådd av kryddörter. Då kommer de väl till pass! I höstas använde jag dem också som stöd för mina torkade äppelringar. Den lilla hyllbårdsduken med knapparna har jag sytt/virkat. Här kan du läsa mer om den.



Här är några fler tips på hur man kan variera sin köttfärssås:

• Riv över parmesanost
• Klipp ner någon färsk kryddört mot slutet av tillagningen
• Smaksätt med lite senap
• Tillsätt färska champinjoner som du fräser tillsammans med löken
• Använd rödlök eller shalottenlök istället för gul lök

Vill också avsluta med att tipsa om den här fantastiskt goda saffrans-köttfärssåsen som ingick i pajen jag lagade innan jul!

Nu vill jag veta om ni har några knep för att lyckas med er köttfärssås?