Nu var det länge sedan jag sydde något åt lillan...
Men igår fick jag syn på den söta klänningen i senaste numret av Ottobre Design, och blev jätteinpirerad. Måste bara leta reda på något passande tyg...
Roligt att det dyker upp sådana där klassiska modeller i mönstertidningarna, lite då och då numer! Och det tillhörande förklädet är ju fasligt sött!
I helgen är det dags för en årligt återkommande kulturtillställning i Lindesbergs kommun - där jag är uppvuxen. Under lördagen och söndagen är det "Vinterspår" - en slags konst-/kulturrunda, där allmänheten får möjlighet att besöka olika evenemang.
Jag kommer att finnas med på ett hörn, med ett urval av varor från Majas Manufaktur. Närmare bestämt i Karlssons Kulturverkstad i Stripa Gruva, (Guldsmedshyttan), kl 11.00-17.00, lördag och söndag.
Varmt välkomna, ni som händeslevis finns i närheten! Titta in och sig hej, vet jag! Det vore roligt!
P.S. Vet du med dig att du ska dit, och är intresserad av att titta på någon särskild vara? Skriv i så fall gärna det i en kommentar, så jag vet om det. Jag kommer ju inte att ha med mig precis allt...
Välkomna på symöte!
Förra veckan kom en av er medlemmar med det briljanta förslaget att Husmorsskolans Nya Syförening inte bara skulle finnas här på min blogg, utan också som en grupp på Ravelry! (För er som inte känner till Ravelry sedan tidigare, så kan jag berätta att det är en s.k. "community", en mötesplats på nätet för stick- och virkintresserade världen över.) Att skaffa ett konto på Ravelry är alldeles gratis, och när man gjort det kan man sedan leta upp gruppen "Husmorsskolans Nya Syförening" och skicka en medlemsförfrågan. Det här kan ju bli en möjlighet för er som inte har egna bloggar, att ändå kunna delta med foton och text på tisdagarna? Ni kan helt enkelt lägga upp ett aktuellet projekt på Ravelry och sedan lägga en länk till den sidan, i länkverktyget här på tisdagarna. Dessutom finns möjlighet att ha kontakt med varandra även i veckorna, via diskussionsforum och andra finesser. Vi får se hur vi kan använda det här forumet... Jag hoppas i alla fall att det blir en bra förstärkning av syföreningsgemenskapen!
Om ni undrar vad som skymtar på bilden här ovan, så är det något väldigt litet och väldigt sött som jag har designat för Hemmets Journal. Mönstret kommer att dyka upp i tidningen, någon gång framåt Mars. Jag lovar att säga till när det är dags!
Välkommen att lämna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
För ett par år sedan, när vi semestrade i Österrike, besökte vi Salzburg. Då var lillan en liten bebis, som inte orkade med storstadsvimlet, så möjligheterna att gå i butiker var minst sagt begränsade.
Något hann jag dock med. Jag gick till exempel in i en spännande bokhandel/pysselaffär, där jag fann ett litet kit med muffinsformar och små pappersdekorationer i form av djungeldjur. Den där asken har sedan stått i lillan bokhylla, och vi har sagt till varandra att: någon gång, när det är riktigt festligt, då ska vi baka muffins i de där formarna. Ett femårskalas kändes som en god anledning, och äntligen bakades kladdkakemuffins, högtidligen i "Salzurg-formarna". De där små pappersdjuren är så gränslöst söta! Eller hur? Önskar att det var lite närmare till Salzburg, så att jag kunde köpa fler när de här är slut...;)
Visst blev det ett hejdundrandes kalas, med fina ungar på besök och ett lyckligt födelsedagsbarn! Att få duka till barnkalas, måste vara något av det roligaste man kan göra? I alla fall tyckte jag det!
De rosa små plaströren är en slags portionsförpackningar med såpbubblor i - jag hittade dem på Panduro. Mycket populära, må jag säga! Och den färgsprakande löparen med mönstret "Chinese Rose" från Pip Studio, är alldeles ny. Ett särdeles fint reafynd som jag gjorde häromdagen... Känns härligt att få in så mycket färg i hemmet!
Idag har vi putsat och fejat, bakat och grejat - för imorgon ska vår glada lilla dotter ha femårskalas! Det blir hennes första "riktiga" barnkalas. (Mitt också för den delen, och då menar jag som mamma...)
En av godsakerna vi gjorde var "Marshmallows-klubbor". Perfekt för små barn som vill "baka" själva. Att man får strö ohämmade mängder strössel över klubborna gör ju inte det hela sämre, ur en fyraårings perspektiv...
Marshmallows-klubbor
Sätt stora marshmallows på grillspett av trä. Smält 100 gram god choklad över vattenbad. Doppa ned klubborna i chokladen. Strössla!
Den här underbara bilden är tagen någon gång på 1960-talet i Guldsmedshyttan (där jag är uppvuxen). Det är en grupp damer från NTO-föreningen i Stripa som har syjunta. Bilden är tagen av fotografen Fritz Karlsson (som jag faktiskt träffade som liten när han fotograferade mig och min syster). Längst till vänster på bilden sitter Viola Karlsson (Fritz fru - och en släkting till mig) och bredvid henne, Klara Fransson, som jag också är släkt med.
Jag försöker lista ut vad de stickar och virkar på? Å, tänk om man kunde stiga in i bilden och fråga dem och få vara med på trevligheterna! Det skulle jag så gärna vilja...
(Bilden finns i Lindesbergs Museums Arkiv.)
Nallekaka är en sockerkaka som jag i första hand förknippar med min lillasyster, Lisa. Hon bakade den ofta när vi var små, och bjöd oss övriga familjemedlemmar att smaka. Förresten vet jag att hon fortfarande bakar kakan då och då... Den är liksom hennes specialitet.
Själv har jag haft receptet nedskrivet i min receptbok, sedan jag flyttade hemifrån och bakat kakan någon gång ibland. Nu var det ett tag sedan sist, men i söndags när jag kände mig ganska stressad - eftersom jag försökte städa på flera olika ställen samtidigt, när jag egentligen borde ha satt mig ned med lillan och läst en bok istället - då kom jag att tänka på nallekaka. Jag ville göra någonting känt och helt okomplicerat som varken skulle kunna misslyckas eller överraska, utan helt enkelt bara påminna mig om barndomens trygga lunk.
Så jag bakade. Helt i onödan ställde jag mig och gjorde en nallekaka. Sedan kändes allt bättre och på något märkligt sätt mer hanterbart. För i ett hem som fylls av sockerkaksdoft sprider sig trygghet och trevnad. Och en mamma som bjuder sitt barn på sockerkaka och mjölk är en väldans mycket trevligare mamma, än en som försöker hinna alldeles för mycket på för kort tid.
Det får mig att tänka att kanske är det just i de stunder som man tycker att man absolut inte har tid - som man ska ta sig den?
Här är receptet:
Nallekaka
2 ägg
3 dl socker
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk mald kardemumma
2 tsk kanel
1,5 dl mjölk
100 g margarin
Smörj och bröa en sockerkaksform. Smält margarinet och låt det svalna. Vispa ägg och socker pösigt.
Blanda mjölet med kryddor och bakpulver. Blanda ihop med äggvispet,
mjölken och margarinet. Grädda kakan i nedre delen av ugnen i 175 grader
ca 30 minuter.
Välkomna på symöte!
Här i Arvika har vintern ett fast grepp om oss ännu. Jag fryser om tårna fast jag har raggsockor på...
Igår gick och tänkte på alla de där små provlapparna som blir över - som jag gör för att testa en idé, eller en viss garnkvalite´. Fina - fast ofärdiga. Fragment av tankar som behövde sättas på prov.
På bilden ovan ser ni en av lapparna. En rundstickad blomma. Jag har stickat många oliks sorters blommor de senaste veckorna. Men nu vet jag vilken jag ska använda i den design jag har för händerna. Det blev inte blomman på provlappen. Men vacker att se på, är den ju ändå! Jag lägger den till "arkivet" så får vi se om den kommer till nytta i något annat sammanhang.
Vad gör ni just nu?
Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan:
Ibland tycker jag nästan att vårt hus är lite förtrollat. Så mycket blev ju kvarlämnat i skrymslen och vrår, efter de tidigare ägarna som hade bott i huset sedan 30-talet. Trots att vi bott här i närmare sex år nu, så finns det fortfarande skatter kvar att upptäcka!
I förrgår krånglade jag mig längst in på vinden och lyckades trixa fram en liten spark. Jag tror att den är tänkt som barnspark... Den är alldeles hel och fullt fungerande. Vi bara torkade av allt damm, och så kunde vi åka. Det är ju för en gångs skull härligt sparkföre. Jag och lillan har svischat fram längs med gatorna och det ska vi göra idag också! Kanske får en termos med varm choklad följa med också... Och kanske gör jag ytterligare en expedition upp på vinden, för att försöka tråckla fram en av de fullstora sparkarna som också gömmer sig där....
Jag önskar er en fin vinterdag!
Igår såg jag en äldre kvinna gå med bestämda steg över torget. Jag fångades av hennes härliga klädsel - en klar röd långkjol i ylle, en mönstrad Norge-tröja och rejäla läderkängor. Så vackert och säkerligen varmt!
Lite inspirerad av henne letade jag fram en gammal yllekjol som jag inte haft på länge (som ju var jättefin), ett rejält herrskärp och min farfars Norge-kofta - inköpt i Rjukan någon gång på 1940-talet. Mäktigt va?
Egentligen har jag den på lån av pappa, som har bett mig sticka upp en liknande till honom, fast i rätt storlek. Jag tycker att den här koftan är vacker som en dröm och jag ser fram mot att få rekonstruera den någon gång i framtiden!
Företaget "Sjöberg Garn" i Gävle måste ha anlitat finurliga reklammakare när det begav sig på 1940/50-talet! Deras annonser är så härligt lekfulla - som små pastelliga smällkarameller!
Jag gillar särskilt annonsen ovan, där garnnystanen får fungera som kulor i en kulram. Inte nog med att själva presentationen är fin... Visst är garnets färgskala tilltalande också? Tänk bara om man kunde köpa sig ett par nystan, nu idag!
Samtliga annonser är hämtade ur olika exemplar av tidningen "Stickat" (1940/50-tal).
Mitt i allt det gulliga fann jag den här - en lite mer vågad variant med en uppmaning så god som någon. För visst borde det väl gå att snärja en karl med garn? Vem kan säga nej till en hemstickad pullover...liksom?
Häromdagen skymtade en röd och vit-prickig kaffekopp förbi, här på bloggen. Jag skrev om att avända kaffekopp som mått när man bakar... Flera av er blev nyfikna på den där kaffekoppen och ville se mer av porslinet.
Servisen ifråga, heter "Amanita". Att namnet har en tydlig koppling till dekorens utseende är inte svårt att gissa, med tanke på att flugsvampens latinska namn är "amanita muscaria". Amanita tillverkades av Gefle mellan 1949-1957. Servisen designades av Helmer Ringström och finns i färgerna röd, blå, gul och grön.
Själv äger jag delar i blått och rött. Hittills har jag samlat på mig 4 kaffekoppar, 1 tekopp, 1 gräddnipa och 1 assiett. Inte några större mängder alltså... Men jag är hemskt glad åt det jag har. Tycker att dekoren är helt oemotståndlig! Bland det finaste man kan se!
Jag dukade bland annat med den här servisen förra året, när Expressen Söndag var på besök hemma hos mig för att fota en syjunta och göra ett reportage om mig... Då bjöd jag också på den här härliga kakan.
Hej, syföreningsvänner!
Här i Arvika är det kallt som ögat, så det är yllefilt på benen och raggsockor på fötterna, som gäller för den som ägnar kvällarna åt handarbete.
Jag stickar alltjämt på mönsterbeställningar - det är både roligt och stressigt på samma gång, men mest roligt förstås. Tänk så mycket man kan åstadkomma när man har en deadline framför sig!
Jag sydde en Doris i förra veckan, också. Hon är en sorts kanin - med klänning. Jag har stickat henne en vinröd kappa också, men den kom visst inte med på bilderna. Doris befinner sig just nu på Lindesberg bibliotek. Där är det försmaksutställning inför ett evenemang som kommer att gå av stapeln första helgen i februari. "Vinterspår" heter det och jag kommer att finnas med på ett hörn i Stripa Gruva, med Manufaktur och en del stickat. Ni som bor i närheten är naturligtvis hjärtligt välkomna! Jag återkommer med fler detaljer när det närmar sig!
Hur går det för er andra! Det var så sagolikt roligt att titta in hos er alla förra tisdagen, efter juluppehållet. Tänk vilken rikedom det är med den här syföreningen! Att få ta del av så mycket kreativitet och ständigt inspireras av alla nya saker!
Vill också tacka för alla intressanta kommentarer kring hättan som jag visade er. Det är så roligt att vi kan hjälpas åt att fylla på med olika saker som vi vet, och så plötsligt har vi samlat en massa kunskap tillsammans!
Varsågoda att lämna en länk till ert syföreningsinlägg, med hjälp av länkverktyget nedan:
Att måtta med en kaffekopp är kanske inte så vanligt nuförtiden. Den som däremot ger sig på att baka efter äldre recept stöter strax på kaffekoppen(kkp) som måttangivelse. En kaffekopp motsvarar ungefär 1,5 dl - men det ligger i sakens natur att det här måttet inte var lika precist som våra nutida mått. Var och en måttade ju med sin kaffekopp, och då kunde naturligtvis skilja sig åt en aning...
Häromdagen blev jag påmind om ett släktrecept, av Maggan, min pappas kusin, som skulle till att baka Pannbulle. Pannbulle är just ett av de där gamla recepten, där måtten står angivna i kkp. Det är så roligt, när man plötsligt kommer att tänka på ett recept som man mycket väl känner till, men liksom glömt tillfälligt. Det blir lite av ett kärt återseende! Pannbulle bakades från början av min pappas mormor, och sedan av min farmor och hennes systrar. Receptet som jag har kommer från min faster Anita som hade bevarat det efter min farmor.
Jag har publicerat det här receptet tidigare här på bloggen, men jag kan inte låta bli att påminna om det igen! Det är ju ett så hejdundrande bra bakverk!
Här är en liten beskrivning av kakan:
Pannbulle är en rustik
långpannekaka med smak av kanel som är praktisk att ta till när man vill
bjuda många och inte har så mycket tid på sig. Kan fungera lite som
Kanelbulle-substitut... Pannbullen passar lika bra till vardagsfikat som till
högtidsstunden!
Pannbulle
1 liter mjöl
2 kkp socker
3 dl mjölk
1,5 hg smält smör
1 ägg
3 tsk bakpulver
1 tsk kardemumma
Fyllning:
1,5 hg smält smör
2 kkp havregryn
1 kkp socker
1 msk kanel
Vispa
ägg och socker tills det blir vitt och fluffigt. Smält smöret. Blanda
mjöl, bakpulver och kardemumma i en skål. Rör i mjölblandningen i
äggsmeten. Varva med mjölken. Tillsätt det smälta smöret.
Blanda samman ingredienserna till fyllningen i en annan skål.
Bred
ut smeten i en smord och bröad långpanna. Bred fyllningen ovanpå.
Grädda i 175 grader i 25-30 minuter. Låt svalna och skär sedan
Pannbullen i fyrkantiga bitar. Njut!
Förra året hittade jag för första gången tulpanlökar som drivits i kruka, i blomsteraffären. Jag blev så lycklig, eftersom jag förknippar det där med vårlökar i kruka, med Carl Larssons bilder av paret Larssons vackra hemmiljö i Sundborn.
I år fann jag också tulpaner i kruka, på mataffären. Nu står de i vår matsal, och sprider vårglädje omkring sig - fastän det fortfarande är kalla vintern ute.
Fint!
Idag lägger jag sista handen vid en liten mönsterkollektion som ska postas till Järbo Garn. Jag har arbetat med plaggen hela december månad. Någon gång i höst kommer mönstren att dyka upp på Järbos Garns hemsida! Det är verkligen lång framförhållning som gäller när man jobbar med stickdesign...
Hur som helst känner jag mig väldigt nöjd med de här plaggen och glad för att de blev som de blev! Att få förvandla garnnystan till små kläder, det är för mig en nåd att stilla bedja om!
Ett par dagar före jul hade vi goda vänner på middag i form av ett litet julbord kombinerat med en del annat små och gott. Då bjöd bästa Kerstin på en alldeles väldigt god förrätt. Jag lärde mig den av henne och sedan gjorde jag den till nyårsmiddagen.
Förrätten är en slags röra/färskost som passar fint att breda på rostat toastbröd och klicka lite rom ovanpå. Att göra den är lätt som en plätt!
Jag
tycker att Kerstins färskost ser ut som något ur en kokbok från
1950-talet, eftersom den formas i en skål och sedan serveras på
uppläggningsfat. Lite extra rolig av den anledningen!
Kerstin färskost
1 burk ekologisk creme fraiche
200 g naturell Philadelphia-ost
1 finhackad (och då menar jag verkligen finhackad!) gul lök
Finhacka löken. Du ska hacka tills det bara är små, små bitar kvar - det ska bli mer som en slags lök-krisp, snarare än vanlig hackad lök. Då blir röran som godast! Blanda creme fraichen med osten och löken. Klä insidan av en lämplig skål med plastfolie. Lägg röran i skålen och jämna till ytan. Lägg plastfolie över. Låt stå i kylskåpet i ett par timmar. Ta ut skålen och vänd upp färskosten på ett serveringsfat. Dekorera eventuell med avokado eller något annat grönt. Servera till rostat bröd och ha gärna rom som tillbehör!
Alldeles innan jul fick jag in ovanstående set till Majas Manufaktur - en quiltad väska att förvara stickning och garn i, samt ett matchande stickfodral med 8 par bambustickor. Det sa bara svisch och så var de sålda... Men nu finns de åter i lager! Här, närmare bestämt!
En hel del av vårens nyheter finns redan uppe i butiken. För att det ska bli lite lättare att hitta fram till de nya varorna har jag gjort en särskild flik för nyheter. Här hittar du den! Där finns bland annat det här sagolika syskrinet av extra rymlig modell:
Och söta stickfodral, för den som vill bringa ordning bland stickorna:
Ta gärna en titt!
Välkomna till årets första symöte!
Idag sätter vi fart igen, med handarbete i olika former! Fast förresten gissar jag att de flesta av er syföreningsmedlemmar har donat en hel del under jullovet också?
Jag skulle vilja visa er en liten hätta som jag själv bar som liten tös, och som jag nu har "rustat upp" för min dotters räkning. Det var min mormor som stickade hättan, en gång i tiden. Förutom att det behövdes en ny snodd att knyta den med, så har den hållt sig finfint! Hättan är till och med fodrad, så den är riktigt varm och go!
Det där med att fodra mössor var någonting som var typiskt för min mormor. Hon ville antagligen försäkra sig om att barn och barnbarn aldrig någonsin skulle behöva frysa om öronen, och tänk - nu värmer hon indirekt även sitt barnbarnsbarn, trots att hon själv är borta sedan ett par år tillbaka. Jag blir varm i härtat när jag tänker på det.
Den här typen av hättor var populära att sticka på 70-80-tal. Jag har flera olika varianter kvar från mina småbarnsår. Jag hittade också ett mönster på en snarlik hätta, i mina mönstersamlingar. "Värmlands-hättan" är hämtad ur ett häfte från 1979, som jag fick av min moster Anna-Lena, för ett par år sedan. Det kan mycket väl vara så att mormor utgick från det mönstret när hon stickade min hätta, men att hon valde att sticka in ett annat mönster. Jag tycker att hättorna ser så lika ut...
Eftersom jag själv är så svag för hättor i alla upptänkliga färger och former, så lägger jag upp en bild på mönstret om det är någon av er som vill försöka sig på något liknande!
Nu vill jag hemskt gärna se vad ni har haft för er på sistone! Lämna gärna en länk till ditt syföreningsinlägg, med hjälp av länkverktyget nedan:
