onsdag 15 februari 2012

Lära barn att sticka - del 1!

Hur går det till när ett barn lär sig sticka?

Tänk så många människor världen över som redan kan konsten att sticka! Människor som måste ha lärt sig på något sätt av en mamma, pappa, mormor, farmor, lärare, vän eller kursledare - stickat sina första trevande maskor med stor möda och säkerligen också tappat en och annan på vägen...
Hur gjorde de? Naturligtvis på en massa olika vis med hjälp av olika metoder. Jag var nyfiken på vilka och om det fanns några återkommande tips att utgå från? Så jag letade och letade, och läste och läste i böcker, på bloggar och hemsidor, i facktidskrifter och uppslagsverk. Jag fann överlägset mest material genom amerikanska bloggar och hemsidor och förvånasvärt lite skrivet på svenska.

På ett sätt är det inte så förvånande, med tanke på att det här är just en av de där kunskaperna som man oftast för vidare handgripligen - utan ord och böcker. Men däremot blev jag förvånad över att kulturen kring detta verkar skilja sig så mycket åt mellan Sverige och USA. I USA är stickning med barn liksom en egen diciplin - det finns särskilda böcker och kurser med ledare som är specialiserade på att jobba pedagogiskt med stickning och i "homeschool-rörelsen" är stickning ett viktigt inslag. I Sverige har nog slöjdundervisningen tagit hand om det hela (skolslöjden är ju unik för oss i norden), och antagligen i kombination med den utlärning som har skett av tradition i hemmen. Men jag tycker att vi skulle lyfta fram detta ännu mer och hoppas att jag kan bidra till det, bland annat genom det här inlägget.
Här kommer en liten sammanställning av de tips och råd jag själv funnit när jag läst och letat:








Material

Stickor: 4-5 mm och gärna av trä. Stickor av trä känns varma och mjuka och maskorna glider inte av lika lätt som från metallstickor. Tänk på att stickorna helst ska vara av kortare typ och se upp så att spetsarna inte är för vassa. Vill man vara riktigt avancerad finns det särskilda barnstickor (se bilderna). I ett sådant par har varje sticka sin egen färg för att man ska kunna skilja dem åt. Man får också en glad mun på köpet:)

Garn: Passande ullgarn till sticka 4-5 mm. Alla experter verkar överens om att ull är det bästa materialet för nybörjare. Ullen är förlåtande på så sätt att den fyller ut och håller ihop så att ojämnheter och misstag syns så lite som möjligt. Dessutom är den mjuk och skön att hålla i. Tänk på att välja ljusa nyanser - då syns maskorna bättre. Att låta barnet som ska sticka välja färg är ett bra sätt att öka motivationen! Här kommer förslag på några garnsorter som ska funka bra att börja med: Drops Alaska, Drops Karisma, eller Marks och Kattens Eco Ull.

(Naturligtvis går det även med både akrylgarn och bomullsgarn om man inte har något ullgarn i närheten...)







Hur gör man - tips och idéer
  • Eftersom alla barn är olika är det svårt att säga vid vilken ålder man kan börja. Vissa barn lär sig sticka redan i 5-6 års åldern (en del ännu tidigare) medan andra är mogna att lära sig först vid 7-8 års åldern. Det beror bland annat på hur koordinationen mellan händer och ögon utvecklas. Att lära sig sticka ska kännas lustfyllt (annars blir det ju liksom poänglöst) så det bästa förstås att utgå från när barnet själv ber att få prova. För barn med stickande föräldrar brukar det komma naturligt... Även innan ett barn är moget att lära sig stickning fullt ut kan ett nystan och ett par stickor att leka stickning  med, vara en rolig leksak.
  • Det är bra att börja med att lära ut räta maskor och rätstickning. I USA finns flera olika ramsor som används för att komma ihåg hur en maska stickas. Till exempel:
In through the front door,
Once around the back,
Peek through the window
and off jumps Jack!
(rätmaska)
Down through the bunnyhole,
Around the big tree,
Up pops the bunny,
and off goes she!
(avig maska)
  • Jag har inte hittat en enda ramsa på svenska - men gissar att det måste finnas? Någon där ute som kan en stickramsa?
  • Så här kan man gå tillväga för att lära ut de räta maskorna: Låt barnet sitta i ditt knä med sina händer ovanpå dina. Sticka långsamt och sätt gärna ord på röreslen med en ramsa eller bara en kort beskrivning av vad du gör: in, hämta, ut, släpp. Övergå till att placera barnets händer under dina händer och sköta stickorna medan du fortfarande har garnet över fingret och kontrollerar garnspänningen. När det flyter på bra låter du barnet prova hela processen själv. Det här tillvägagångssättet fungerade bra när jag testade det med min 4-åriga dotter. Hon är förstås för liten att klara helheten själv, men fram till det att hon skötte stickorna och jag spände garnet gick det jättefint!
  • Uppläggning och avmaskning sköter den vuxne i början.
  • Det kan vara lättare och roligare för barnet som ska sticka om man förbereder genom att sticka ett par varv innan barnet tar vid. Då finns det lite mer att hålla i och uppläggningen och det första varvet är redan avklarat.
  • Låt de första stickstunderna bli korta så att koncentration inte övergår till frustration.
  • En rätstickad grytlapp eller en liten dockhalsduk kan vara lämpliga nybörjarprojekt. Av en rätstickad fyrkant som vikes på mitten och sys ihop kan det bli en liten börs eller väska - det viktiga är att man börjar med små projekt så att det går snabbt att se ett resultat. Det kan vara smart att hjälpa till med ett par varv i smyg då och då mellan barnets stickstunder. Då blir det tydligare att det går framåt!
  • Uppmuntra, ha kul och var tålmodig! Övning ger färdighet.
Sist av allt ett tänkvärt litet citat om att lära barn sticka. Jag fann orden här och översatte dem till svenska:

"Du behöver mer tålamod än kunskap, mer kärlek än skicklighet!"

Detta var del 1 av min serie om barn och sticknng. Jag återkommer framöver med ett inlägg fullt av länktips!

20 kommentarer:

  1. Visst är det kul när barnen visar intresse. Min femåriga dotter frågade i höstas:- mamma hur gammal måste man vara för att få lära sig sticka....
    En sån tur att lagom tjockt rosa garn fanns hemma. Så vi satte igång med omedelbar verkan. Vi gör så att hon sköter stickorna och jag har fortfarande tråden på mitt pekfinger och hjälper till lite.

    SvaraRadera
  2. Min 7 åring provade när hon var 5-6 år och var jättearg. Då la vi undan stickorna och när hon var 7 frågade hon igen om hon fick prova och då gick det. Det tog knske en kvart innan hon fattade men då kunde hon hålla i allt och göra rätstickning samt att vända. Motivationen och tålamodet hade förändrats otrolgit på ett år. Hon tyckte det var jätteroligt.

    SvaraRadera
  3. Tack för detta, ska spara för framtiden, mitt lilla barnbarn fyller snart 1 år så det kommer att dröja, men ditt citat är verkligen tänkvärt och gäller även nu för min lilla Julia.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Min lillebror gick i waldorfskola och där tar man hantverk på största allvar. De börjar sticka redan från början och använder då strumpstickor med vaxlera i änden som stopp.
    Själv har jag börjat sticka nu som 40+are och tar mig trevande frammåt. Jag är skräddare och har alltid tyckt att det tar för lång tid att sticka, sy går mycket fortare :0)
    Det är roligt att folk stickar/virkar/beroderar igen och tycker alla hantverksbloggar som finns är underbara inklusive din sida. //Camilla

    SvaraRadera
  5. Någon direkt ramsa som är gullig och så har jag inte. Men när jag skulle lära en liten flicka i 7 års åldern att sticka så gav jag henne några ord att minnas som blev nästan som en ramsa: In, runt, igenom och släpp! Hon satt där med stickorna och rabblade dessa ord som beskrev vad hon skulle göra! :)Det gick bra!! Jag uppmuntrade henne att göra så som hon ansåg vara bekvämast när hon stickade och att vi alla har olika tekniker med hur vi håller stickor och garn. Hon hittade sitt sätt och var jätteduktig, rabblandes orden: In, runt, genom och släpp. :)

    SvaraRadera
  6. Jättebra tips!! Måste prova på dottern nästa gång hon är som en igel på mej när jag stickar/virkar!

    SvaraRadera
  7. Sverige är ett av få länder i världen som har slöjd som obligatoriskt ämne i skolan. Jag tror att många föräldrar "lämnar över" sådant som t.ex. stickning till skolan. Fast jag önskar givetvis att det vore fler som tog sig tid att sitta ner med sina barn och lära dem saker som gått från generation till generation. Det är vad jag kallar kvalitetstid!!

    Hälsningar "Textilfröken"

    SvaraRadera
  8. Kul att läsa detta! Jag har inte stickat med mina barn, däremot virkat. Jag har fått för mig att det skulle vara lättare att börja med eftersom man inte tappar maskorna, men det är kanske fel. När man stickar håller man ju i allt, medan "hållandet" är ett problem när de virkar. Annars är nog det svåraste att spänna garnet. Just nu har jag ett par femåringar i förskolan som vill lära sig virka. Vi kämpar på!

    SvaraRadera
  9. Min pojke tittade på när jag stickade, sedan fick han stickor och garn och trevade sig framåt. Jag hjälpte bara till att lägga upp maskorna. Min flicka däremot har inget tålamod. Nu går min pojke i 4:an och har kommit hem med en stickad docka! Sticktekniken sitter där och jag säger Jippi! Kul inslag! Kram Heléne

    SvaraRadera
  10. Tack för ett jättetrevligt inlägg om barn och stickning! Som textillärare håller jag på med det här i stort sett varje dag och det gäller inte bara små barn utan det är många på högstadiet som också vill lära sig att sticka.
    Håller med om alla din tips om stickor val av garn och allt. Det finns också ett jättebra syntetgarn som jag använder (billigare) som jag just nu inte kommer ihåg namnet på från Swelogent. Det är jättebra när man ska lära sig sticka eller virka. Några saker kan jag dock tillägga: 1. Att det är trevliga färger är ju vikigt när barn ska lära sig.
    2. Barnen kommer ofta in till mig efter rasten och är varma och smutsiga om händerna så jag brukar alltid råda dem att tvätta sig med tvål och kallt vatten innan de sätter igång så blir det inte så kärvt.
    Jag har några mycket enkla beskrivningar på en boll, en påse (mobilficka ) ett lamm m.m. som jag använder och funkar bra.

    SvaraRadera
  11. När jag gick i lågstadiet fick jag lära mig ramsan "In i skogen, hämta tomten, ut genom hålet, det var målet"

    SvaraRadera
  12. Hanne: Vad mysigt med tillsammansstickning! Och vilken tur att du hade rosa garn hemma - det skulle min dotter nog också föredra;)

    Klockarbarn: Vad roligt att höra! Det där med att ha tillräckligt med tålamod ärju jätteviktigt - annars blir det ju bara frusterande istället...

    Eva: Vad fint att du sparar inlägget! Citatet var verkligen tänkvärt, tycker jag!

    Camilla: Jag har förstått att det är mycket stickning i Waldorfskolor! Smart det där med strumstickorna - har sett en liknande variant fast med tejp i änden... Vad roligt att du håller på att lära dig!

    Natalia: Vad roligt att höra- det där med att man måste hittasin egen teknik tror jag också är jätteviktigt! All håller vi ju lite olika. Fint med din lilla ramsa!

    Stina: Lycka till:)

    Textilfröken: Javisst är det kvalitetstid - och man glömmer aldrig vem som lärde en sticka! Vad glada och stolta vi ska vara över vår skolslöjd, förresten!

    m: Det är nog väldigt olika från person till person vad som är "bäst" att börja med! Vad roligt att du har virkat med dina barn!

    Heléne: Å, vad roligt det måste kännas när ens barn kommer hem med något "egen-stickat"!

    Kråkspark: Tack för att du fyllde på med ytterligare tips - väldigt värdefullt med en kommentar från "ett proffs" som jobbar med detta varje dag! Du får gärna återkomma med namnet på det där syntetgarnet om du kommer på det! Då kan jag uppdatera inlägget och fylla på med det tipset...

    Elin: Nej men vad kul- då finns det åtmintone ensvensk ramsa. Tack för den!

    Alla: Vad himla glad jag blev för alla kloka och trevliga kommentarer! Tack för att ni delar med er!

    Hälsningar från Maja

    SvaraRadera
  13. Men vilket mysigt inlägg! Har då och då försökt lära något av mina barn att sticka och virka. Men det har inte gått så bra. Nu vet jag hur man ska gå till väga. Tack! :)

    SvaraRadera
  14. Som vänsterhänt med en högerhänt mamma var det först lite svårt att lära sig sticka men sen kom mamma på att jag kunde sitta mitt emot henne och så stickade vi på var sin stickning och jag härmade henne som i en spegel. Det enda svåra var att lägga upp och sticka första varvet...

    SvaraRadera
  15. Om man vill testa med garn men med en hand som håller i arbetet medan den andra jobbar -- lite enklare kanske, och en del av principen är ju densamma -- så kan man börja med fingerstickning eller påtning, eller hur?

    SvaraRadera
  16. Makena: Roligt att inlägget blev till nytta för dig! Lycka till!

    Anonym: Tack för att du delade med dig av det tipset - tänkte just på att det måste bli extra krångligt när man är vänsterhänt...

    Anna: Javisst! Det är många som tipsar om att man ska lära ut fingerstickning först för att barnet ska förstå principen. Tack för att du fyllde på med det, jag glömde att ta med det i inlägget!

    Hälsningar från Maja

    SvaraRadera
  17. Min Viggo började sticka när han var 6 år och när han var 7 hade han stickat en tröja till sig själv som han var jättefin i. Han har gjort flera mössor som vuxna inte tror på att han gjort själv, men det har han :) Det är verkligen härligt att se hans glädje när han skapar. Han blir nästan lika manisk som jag när jag stickar :)

    SvaraRadera
  18. Oj va roligt och inspirerande :0) Jag ska precis till att lära min brorsdotter att sticka ( är själv inget proffs) och har plockat ihop en jättefin presentpåse ( en stor rosa neccesär och i den har jag stoppat med trästickor i 3 olika storlekar och 5 olika garnnystan) som hon ska få nu när hon fyller 8år på torsdag.
    Alla dessa tips kommer at behövas och nyttjas flitigt tack alla.
    // Hanna

    SvaraRadera
  19. I waldorfskolan använder jag denna ramsa för att lära barnen att sticka, det fungerar utmärkt! Och det bästa är att när de själva fått in rytmen i ramsan kommer de på egna ord. Ut i skogen, gå runt trädet, hämta bäret och hem igen typ ;)

    Orginalramsan går: "In genom porten, uppför trappan, hämta prinsessan och ut igen"

    SvaraRadera
  20. Idag fick jag lära min dotter att sticka. Hon är 6 år nu. Tålamod och kärlek - men vilken belöning när vi sen fick sticka tillsammans med varsin sticksöm.

    SvaraRadera