söndag 18 september 2011

Höst hos mig!


Ullgarn...


...svamp på tork...


...garnvinda i trätråg...















Det är höst hos mig!

Garnet är ett reafynd från förra året. Kanske blir det en värmande slipover av det i vinter? Vi får se... I vilket fall som helst gillar jag det. Färgerna är höstfina. Och så är det tillverkat i England. (Ni som läst den här bloggen ett tag vet att jag är en riktig anglofil - i alla fall när det gäller sådant som garner, litteratur, filmer och trädgårdar.)

Trattkantarellerna blir fina att smula i soppor eller såser i vinter. Visst är det härligt att fylla förråden inför den mörka årstiden? Om någon av er vill läsa mer om hur man gör för att torka svamp: Här hittar ni ett inlägg om det!

Den praktiska garnvindan fick jag av en snäll läsare i början av året. Tänk så mycket glädje jag har haft av den! Eftersom den är både fin och funktionell får den ligga framme i det gamla trätråget som fanns i huset när vi flyttade in här. Det ser så hemtrevligt ut!

Ha en trevlig höstdag! Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra av min ännu... Mer än att koka morotssoppa till lunch då förstås!

3 kommentarer:

  1. Så roligt att se att den gamla garnvindan igen.
    Visst är det en bra uppfinning?
    Höst hos mej är nog mera "tabberas" i vardagsrummet. Har funderingar att ta in mer ljus och plats genom att försöka få bort elva (11!) Billy-hyllor fulla med böcker och prylar. Ok om man vill ha det som bibliotek, men nu vill jag ha mer plats för människorna, hi hi. Som du förstår så har jag lite att fundera över...ha en bra fortsättning på söndagen
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  2. rolig med husmorsskola! Finns det verkligen ett intresse för husmödrar. Nu då alla ska förverkliga sig själv. Tänka på Pensionspoäng etc. Men jag är 74år och tänker med stolthet på min husmoderstid med småbarn och all kkunskap som man fick. margareta

    SvaraRadera
  3. Mmmm... Trattisar är helt enkelt jättegott! Min svägerska gjorde helt ljuvliga syltade trattkantareller nått år och trattkantarellsalt är inte fy skam det heller.

    Även jag har en gammal garnvinda, i mitt fall ett arv från mormor. Jag har t.o.m bloggat om den tidigare.

    SvaraRadera