Den lever!

Hurra, det funkar! Min surdeg mår alldeles prima!

Och vad är det för märkvärdigt med det då, undrar ni kanske?

Jo, jag ska ta det hela från början: För ett tag sedan lanserade Kronjäst en ny produkt i kyldiskarna: Bagarens surdeg. Det är en surdeg på burk, som ska kombineras med vanlig jäst och på så vis möjligöra ett snabbt surdegsbak. På 3-4 timar ska man kunna åstadkomma två färdiga limpor.

Jag har sett på bloggar att surdegsveteraner landet över både förfasat sig och upprörts över detta - dels för att surdeg + jäst i sig är en motsägelse - poängen med surdeg är ju just att man inte ska behöva någon vanlig jäst... Men också för att en burk kostar närmare 20 kronor och att det leder till att ett enda brödbak faktiskt blir ganska kostsamt. Dessutom tycker kritikerna att det är konstigt att försöka göra surdegsbakandet snabbt, när just det faktum att det tar tid är en del av charmen. Processen i sig är ju inte särkilt arbetsam med tanke på att det är jäsningen som tar tid och att den sköter sig själv...

Men nu ska ni få höra om mina experiment: Jag var nyfiken på att prova den där surdegen mot alla odds och eftersom jag inte själv är någon van surdegsbagare hade jag liksom inte så mycket att förlora;) Jag köpte en burk av vete-varianten och bakade en första sats efter instruktionerna på burken - dvs med 25 gram jäst som förstärkning av surdegen. När degen jäst klart tog jag av en klick och lade den i en burk med vatten och lite mjöl - precis som man gör med en vanlig surdeg. Det står ingenting på förpackningen om huruvida detta är möjligt så därför kan man ju misstänka att det inte går: men, det gör det! Min lilla degklump har levt och frodats i sin glasburk i kylskåpet och i lördags satte jag en ny deg. Den fick stå över natten och jäste hur bra som helst! Jag fuskade alltså inte med vanlig jäst, utan bakade på vanligt surdegsvis. För att inte "kväva" surdegen gjorde jag en ganska liten sats till att börja med, men när jag såg att det jäst fint över natten tillsatte jag mer vätska och mjöl. Innan jag bakade ut de två limporna tog jag av en klick deg igen och den står nu i kylen och bubblar så fint!

Summan av kardemumman är alltså att det går att använda Kronjästs surdeg som utgångspunkt för en egen surdegskultur! Fiffigt va? Och ja: jag vet att man kan start en egen surdeg också - men för mig som inte är så van var det här ett bra sätta att komma igång! Med tanke på att jag kan använda den här kulturen hur länge jag vill är ju kostanden för burken liten. Men jag gissar att det inte var så Kronjäst hade tänkt sig att den skulle användas;)

Slutligen tänkte jag avslöja vem som guidade mig genom det här surdegsäventyret - det var min man som är van surdegbagare. Tur att man har ett surdegsproffs i familjen!