Symöte - Sashiko-broderi till en bebis i Kongo!

Kära syföreningsmedlemmar, då var det dags för symöte igen! Det blev tyvärr ett sent inlägg idag... Men jag hoppas på många roliga länkar från er ikväll!

Jag vet att det inte är vår än på långa vägar, men ändå ser jag vårtecken i mitt handarbetande. Plötsligt längtar jag efter ljusare garner, och häromkvällen stickade jag till och med ett par varv på en blå bomullströja som jag påbörjade förra sommaren. Det ska bli så roligt att göra den färdig till i vår!

På  lördag är det dags för "Kongo-stickcafé" igen. Det ska bli så roligt att se hur många som kommer till Trefaldighetskyrkans församlingshem den här gången...

Förutom stickning, virkning, intressant info från PMU, tebuffé och bok-/garnförsäljning blir det ett annat fint inslag som kommer sig av ett besök som jag gjorde på Panduro för ett par veckor sedan. Då gjorde jag nämligen ett riktigt klädfynd! I en stor korg låg vita babyplagg i ekologisk bomull som såldes ut för ynka 20 kr styck! Kläderna var från början avsedda för att dekorera med textilfärg - det är små tröjor, mössor och byxor. Min idé är att plaggen ska delas ut till alla som är intresserade av att åta sig att dekorera ett av dem hemma. Då kan man göra som vill och till exempel brodera, göra applikationer, eller kanske sticka/virka något och sy på. Kanske vill någon koordinera en liten bomullströja med en stickad kofta/mössa. Ja, jag tror att detta kan bli hur fint som helst! Och lite extra roligt är att den skickliga brodösen Karin Holmberg lovat att hjälpa till med en tröja! Ska bli spännande att se vad hon hittar på...

Min tanke är sedan att samla in de färdiga plaggen och göra en liten utställning av dem innan vi skickar dem vidare till Panzisjukhuset i Kongo.

Jag har själv tjuvstartat genom att dekorera en av de små tröjorna med ett Sashiko-broderi. Sashiko är en japansk broderiteknik som bygger på att man syr linjer som bildar geometriska figurer. Mönstren sys i en särskild ordning - och det tillvägagångssättet blir nästan lite meditativt.

Häromdagen gjorde jag ett riktigt garnfynd. Då hittade två askar som var proppfulla med gamla brodergarner. Färgerna var så fina! Det här garnet kom väl till pass när jag skulle brodera babytröjan - jag valde en blå nyans. Det var nog längtan efter våren som bidrog till mitt val där också...

Mitt Sashikobroderi är ytterst ovetenskapligt utfört. Jag fann det där mönstret, blev kär och satte igång att brodera utan att ha tagit reda på så särskilt mycket om tekniken. I efterhand har jag läst en del om tillvägagångssättet på nätet och nu vet jag till exempel att stygnen egentligen inte får korsa varandra... Men jag tycker att mitt förstlingsverk blev rätt så fint ändå;) Och jag dessutom fått blodad tand och vill gärna sy fler Sashikomönster.

Tydligen var tekniken en lagningsmetod från början. Man använder extra långa nålar att sy med så att man får plats med många stygn för varje nytt tag. Tråden som man syr med är lite grövre och mattare än vanligt broderigarn, men det går naturligtvis fint att använda det garn man har hemma. Det fiffiga är att broderiet görs från baksidan av plagget, så man kan rita upp mönstret där utan att vara rädd för att konturerna ska störa slutresultatet. När linjerna byter riktning är det viktigt att lämna lite extra tråd, så att sömmen inte stramar åt. Annars är det bara att sy upp och ned längs konturerna, och se till så att stygnen blir lite längre på framsidan än på baksidan.

Mönstret som jag sydde heter "The Seven Treasures". Poetiskt va? Det bygger på ett rutmönster av kvadrater som är 2 cm * 2 cm. För att skapa helheten använde jag en cirkel som var 4 cm i diameter som mått.

Här finns en fin Sashiko-tutorial om någon av er är intresserad av att prova.

Men nu är jag nyfiken på hur det går för er med handarbetandet? Någon annan som fått vårkänslor? Lämna en länk till ert syföreningsinlägg med hjälp av länkverktyget nedan: